Det känns så rätt men ändå så fel. Det tar ett tag innan man kommer vidare liksom. Vi har varit varandras trygghet så himla länge, jag kanske mer för henne än tvärtom, men det har varit tryggt att veta vart man har nån, även om det inte varit de rätta känslorna inblandade från nåt håll. Ja vi älskar varann, men vi är inte kära längre. Det var väldigt länge sen. Det kanske alltid varit en illusion, mer än dröm än verklighet. Men för en gångs skull är vi iaf överrens om att det är dags för förändring. Vart det leder får vi väl se. Att vara vänner funkar ju inte riktigt, igen av oss kan direkt se oss sitta på parmiddagar tillsammans i framtiden, så det finns egentligen inget annat att göra än att se framåt och hoppas att vi åtminstone kan höras av ibland. Jag vet iaf att det här är helt rätt. Det är knasigt men vi är inte rätt för varann och det har varit dags att gå vidare länge nu. Jag ångrar kanske lite att vi kämpat så länge, men det är väl kanske bra att veta att man provat precis ALLT innan man bestämmer sig för att lägga ner.
Jag har iaf haft semester och varit i Småland & Danmark med Eddie & Mimmi, fixat lite nytt hemma och bara tagit det lugnt. Imorgon drar jag o pappa ner t Helsingör för en snabbvisit på Marienlyst & Bistro Nord & Louisiana :D <3 Kommer bli helt underbart!!! Sen på måndag börjar allvaret igen med jobb och träning. Det ska faktiskt bli roligt! :D
Är det inte meningen förresten att man ska kunna skriva av sig i sin blogg? Känner mig helt plötsligt väldigt hämmad. Hmm.. hoppas det går över snart..